﻿Allt flera blifwa de ſtora riksdagsfrågor, hwil=
kas afgörande föreſtår. Utom den högwigtiga
ſörſwarsfrågan lära äfwen jernwägsfrågorna
ganſka ſnart föreläggas Kamrarne till afgörande.
J ſig ſjelfwa af mycken wigt både för landets
förſwar och för utwecklingen af deß materiela
wälſtånd, förtjena desſa frågor ſtor uppmärk=
ſamhet jemwäl ur andra ſynpunkter. Att
Sweriges behof af jernwägar, desſa mäktiga
häfſtänger för utwecklingen af ett lands reſur=
ſer, icke ännu är fyldt, derom torde alla wara
enſe. Deremot lärer det wäl med ſkäl kunna
ifrågaſättas, huruwida icke inom wårt land för=
ändrade åſigter börja göra ſig gällande i af=
ſeende på lämpligaſte ſättet för jernwägars
åſtadkommande. Man frågar ſig ſjelf, huru=
wida icke wi kommit ſå långt i erfarenhet, i
företagſamhet, i förmåga af kraftigt enſkildt
initiativ, att wi ſkulle kunna förwandla jern=
wägsbyggandet från en ſtatsangelägenhet, ſom
det i förſtone helt naturligen måſte wara, till
en enſkildt induſtriel angelägenhet, ſom det hä=
daneſter ſynes kunna blifwa. Wisſerligen återſtå
ännu jernwägslinier, hwilkas åwägabringande
genom ſtatens förſorg icke af någon beſtrides,
nämligen den ſ. k. öſtra ftambanans fortſätt=
ning till anknytningspunkten wid Näsſjö och en
bana genom det folk= och kapitalſattiga ehuru på
reſurſer för öfrigt ganſka rika Norrland; men
dertill torde ockſå de ſtatsbanor, ſom hädan=
eſter ſkola byggas, böra inſkränka ſig. Allra=
minſt wore det klokt och riktigt att offra millio=
ner på ſtatsbanor genom trakter, der lika ända=
målsenliga jernwägar kunna, utan uppoffring
från ſtatens ſida, på enſkild wäg åſtadkommas.